Att vara på resande fot
Nu är vi äntligen framme i "The Big Apple". Resan över gick smidigt trots att flyget var ca en halvtimme försenat redan från Arlanda. Underhållningssystemet på planet hade gått sönder, så jag är glad över att jag laddat både mobilen och min laptop med filmer och serier, så att jag kunde hålla mig sysselsatt i de åtta timmar resan tar.
Mina stödstrumpor lyckades jag inte lokalisera, så jag fick helt enkelt åka utan. Benen och fötterna var rätt uppsvullna när vi landade, trots att jag under resans gång försökt att röra på mig med jämna mellanrum, så det blir till att köpa nya här i Staterna.
Väl framme, vid ettiden lokal tid, skulle vi bara genom passkontrollen och sen skulle vi vara på väg mot Madison Avenue och vårt hotell. Det visade sig, att passkontrollen skulle ta hela två timmar att ta sig igenom, då bara en bråkdel av båsen var bemannade och passagerare från åtminstone två plan skulle igenom. Det var bara att ställa sig snällt i kön och vänta...
När nu passkontrollen tog sån tid, så gick ju faktiskt resten oerhört smidigt. Med våra väskor tog vi oss ner till Ground Transportation för att leta rätt på vår chaufför från Airlink Shuttle Services, som skulle ta oss till vårt hotell i Södra Midtown. Arthur hette han och var väl runt 30-35 från Armenien. En trevlig prick som gladeligen pratade om både det ena och det andra och tyckte att mina röda skor var härliga.
Jag i mina röda skor. Behövde något som piffade upp min annars så mörka och dystra klädsel.
Min reskamrat Jenny.
Bild på vårt hotellrum på Carlton Hotel. Förra gången vi var här fick vi en varsin dubbelsäng, men denna gång får vi dela på en. Vi får väl sova skavfötters eller nåt... Nu ska vi ju inte tillbringa så mycket tid på hotellrummet, så det gör inte så mycket faktiskt.
Kommentarer
Trackback
